KVK i Vejbystrand
- splittrade och förenade

Ett villkor från Vejbybornas sida när de år 1902 skänkte marken till KVK var att för all framtid obehindrat få köra med sina mögbonnavagnar genom området för att hämta tång längs stranden. Men för alla andra utanför murarna var KVK ett förbjudet område. Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium inte bara delade samhället Vejbystrand i två delar utan även den vackra sandstranden.

År 1930 bildades Vejbystrands Badortsförening, med verksamhet vid stranden norr om KVK. Samma år bildades Föreningen Vejby Havsbad söder om KVK. Att en så liten ort fick två badortsföreningar berodde enbart på den uppdelning som KVK - ett samhälle i samhället - orsakat.

Men tillkomsten av KVK mera förenade än splittrade Vejbystrand. Några år efter KVK:s tillblivelse började Vejbystrand så smått att få karaktären av en välbesökt sommarort. På något sätt blev KVK en garant för en fin miljö med hälsobringande saltvatten. Fler och fler stugor och hus byggdes norr och söder om KVK-området. Vejbystrand expanderade.

KVK blev ganska snart en betydande arbetsgivare som ställde krav på service även utanför egna området. I Vejbystrand tillkom kaféer, speceriaffärer, mjölkaffär, grönsaks- och blomsteraffär, manufakturaffär, lampaffär, charkuteri, fotoaffär, skoaffär, cykelhandlare, hårfrisörska, barberare, kiosk och biograf. Dessa verksamheter blomstrade trots att KVK var självförsörjande inom de flesta områden.

Det var inte alls ovanligt att patienter trivdes så bra i Vejbystrand att de valde att bosätta sig i samhället efter utskrivningen. I slutet av 1920-talet tillkom även rekreationshemmet Sommarsol som gav möjlighet för tidigare tbc-patienter att återvända till Vejbystrand under sommaren.

Det fanns många ungdomar på sanatoriet. Flera fattade tycke för varandra och romanserna spirade. Dessa resulterade inte så sällan i äktenskap. Även några av de flyktingar som betydligt senare vistades på KVS stannade kvar i Vejbystrand och gifte sig.

Naturligtvis betydde KVK allra mest för patienterna. Det blev inkörsporten till ett nytt liv. För många av dessa är KVK ett kärt minne även om bakgrunden till vistelsen där var nog så allvarlig. Så här berättar Kajsa i boken "Möten och Minnen":

"Vad är det som så starkt påminner mig om KVK? Jo, den underbara nyponrosdoften. Ja, det är faktiskt sant. Varje år då jag känner den doften går tankarna till KVK, Vejbystrand, där det fanns häckar av nyponbuskar, som under blomningstiden spred denna väldoft. Då man hunnit så långt i tillfrisknandet och blivit uppegångare, blev det bl.a. promenader neråt havet där just dessa nyponbuskar fanns, och blivit till min behagliga minnesdoft. Men som alla vet hör törnet ihop med rosen, så även i detta fall. Något litet stick känns väl också när minnenas nyponrosdoft omsluter en."

Genom KVK och senare Sommarsol blev handikappade ett mycket vanligt inslag i vardagslivet i Vejbystrand. Här - mycket mer än på många andra platser - behandlades och behandlas den rullstolsburne med respekt och äkta vänlighet, när vi möts vid hamnen, på gatan eller i affärerna.

Den främsta orsaken till att Ernst Lindahl fick hela KVS-området gratis av Vejbyborna var att han lovade en sund utveckling av Vejbystrand med många arbetstillfällen. Så blev det också. Till en början anställdes mest kvinnlig vårdpersonal, men senare ökade även behovet av manlig arbetskraft. Många anställda blev trotjänare och stannade fram till sin pensionering.

Vejbystrand utvecklades från en liten fiskarby med några få hus till en större tätort, dock utan att förlora hela sin ursprungliga charm.

"Vejbystrand är en liten idyll. Inga badhotell eller andra mondäna badortsattraktioner lockar. Men den rena badstranden, de vackra promenaderna bland höga stammar, de enkla, glada människorna och den alltid vänliga attityden gör platsen trivsam och eftersökt."

Säger du i dag Vejbystrand - så tänker man på KVK/KVS. Säger du KVS - så tänker man på Vejbystrand.
KVS-området utgör i dag en väsentlig del av Vejbystrands historia.