|
Så snart vattenledningen från Magnarps källa
direkt till Kronprinsessan Victorias kustsanatorium var klar
började man på sanatoriet att fundera på att tillverka
vichyvatten i egen regi vid en s.k. vattenfabriksanläggning på
området, istället för att köpa flaskor utifrån.
Så här skriver man i verksamhetsberättelsen år
1931:
”Sedan början av sommaren tillverkas här allt
mineralvatten för eget bruk. Anläggningen, som kostat 1.719
kronor och 06 öre, är inrymd i ett källarrum i
administrationsbyggnaden, skötes av vaktmästaren och medför god
besparing.”
Tillverkningen sköttes av sanatoriets vaktmästare med hjälp av
en cylindrig saturationsapparat. Det var viktigt att det vatten
som användes för tillverkningen av vichyvatten togs från första
tappstället på sanatoriet, innan det kontaminerats. Vichyvattnet
tappades på patentflaskor, som inköptes från Aktiebolaget
Buteljnederlag. En borst- och sköljmaskin för flaskorna
anskaffades också.
För dricksvatten av s.k. medicinsk kvalitet
tillsattes följande salter till källvattnet:
Natriumklorid, kalciumklorid, natriumsulfat, natriumfosfat,
natriumkarbonat och kaliumkarbonat.
Tillverkningen av det enklare bordsvattnet (ej
medicinsk kvalitet) var betydligt lättare. Då tillsattes, efter
det att vattnet kolsyresatts, en s.k. selterspastill i varje
flaska, som upplöstes i källvattnet.
Även om Dr Ernst Lindahl vid besök på Källgården
konstaterat att vattnet från Magnarps källa var ”himmelskt gott”
gjordes 1931 en analys av vattnet, som visade sig vara av prima
kvalitet.
Bordsvattnet användes såväl på avdelningarna som
i matsalen. Flaskorna saknade etiketter. Istället skrevs
avdelningens beteckning med hjälp av nagellack, direkt på
flaskan. Under 1940-talet började sanatoriet även sälja sitt
egenproducerade vichyvatten till privatpersoner utanför
sanatoriet. Dessa flaskor försågs med etikett. Som mest
tillverkades 15.000 flaskor på ett år på KVK (1946).
|
