På återseende efter många år – 1940
Gun Gustafsson
med man
Brottslingen återvänder till brottsplatsen! Låg
här som patient i mitten av 40-talet. Var 6 år när jag kom hit.
Blev så småningom, efter 2½ år i gipsvagga, opererad av Dr
Odelberg-Johnson. Tack för ett mycket intressant museum!
Lars-Göran Andersson, Lagan
Tack för ett väldigt trevligt museum. Mycket
lärorikt!
Birgitta Ericsson, Getinge
Återseendet efter många år var intressant, låg
här 1953, har hittat några gamla kamrater. Tack.
Kerstin Svensson, Oskarshamn
Mycket fint museum. Inte bara KVK utan även om
livet i olika former runt sanatoriet. Mitt första besök i
Vejbystrand skedde en sommardag 1925 (…) 1968-1971 var jag
kulturnämndens ordförande i Ängelholm. Vi drev en aktiv
utställningspolitik. Visade Tyst Vår och tidiga miljöproblem och
även utställningen ”Vi vill vara med” där svårt handikappades
ritningar och arbeten visades upp. Tack för detta fina museum.
Ove Bengtsson
Tack för en givande guidning, verkligen trevligt
att återvända!
Ulla Brorsson och Märtha
Larsson
Vi läste i Apotekets tidning att museet fanns och
därför svängen förbi när vi ändå är i Skåne. Gunilla har nu nya
saker och berätta för sina elever (som läser veterinärmedicin)
när hon går igenom sjukdomen tuberkulos.
Magnus Pettersson och
Gunilla Engström, Grebo, Östergötland
Det har
varit ett mycket intressant stelle!
Alles Gute weiter hin!
Maria Lang, Wien, Österrike
Verkligen intressant att få ta del av KVK:s
historia från början till slut och min egen tid som arbetare här
45-46 då min fader låg intagen för TBC i sin rygg och senare
opererades. Detta (besök) är en present av mina arvingar som
tagit mej hit. Stort tack till honom som berättade. Tacksamt
Gunhild Bergstrand
Här har jag varit patient under åren 1953-57 på
avd 36 på KVK. Tack syster Harriet för att du tog hand om mig.
Sigbritt Andreasson
Mycket intressant medicinhistoria!
Richard Levi, Yvonne Freund
Levi, Karolinska Institutet, Stockholm
Kjempeflott utstilling over et helsahistorisk
monument!
Marianne Hogsnes
Tack för titten!
Barbro Sonnhag, Borås
Fem systrar Hallbäck från gamla Vejbyslätt
upplevde gamla minnen här på museet. Fyra av oss har arbetat på
KVS/KVK.
Iva, Sösdala, Yvonne, Ranarp,
Kerstin, Arild, MajLis, Vejbystrand och Birgitta, Frankrike
En gång om året besöker jag gärna Vejbystrand,
som är en vacker trakt. Där låg jag i flera år på KVK och tycker
museet är intressant att gå på och uppleva vad man fick vara med
om.
Karin Månsson Lööw
Imponerande! Så duktiga ni har varit.
Gertrud och Per Alm,
Finspång
Mycket intressant, och att det bevaras till
eftervärlden. Och hur duktiga och pedagogiska de var redan då.
Barbro Nilsson
Man blir imponerad av kunskap och arbetsmetoder
som användes redan på den tiden och så underbart för barnen
framförallt som i sin tråkiga situation fick så mycket omsorg
och vård. Tack för att detta (förhoppningsvis) får finnas kvar.
Rigmor och Sven Petersson
We were fascinated to find this museum and to
learn so much about the history of this place. Thank you for all
the wonderful explanations.
Richard
and Christine, England
Mycket intressant och bra initiativ att få se,
lära sig och minnas KVS och Vejby!
Tomas Forsrup
Tack för att vi fick se det fina museet. Mycket
intressant.
Gunilla och Charles Wade,
Florida
Jag kom hit till KVK 1922 och
var då 7 år och behandlades av Dr Lindahl för tbc och blev
gipsad. Jag hade gips i över ett år. Vi blev strängt behandlade,
men det fanns god behandling också. Bland annat fick jag äta
havregrynsgröt som jag i dag avskyr. Ibland fick jag väldig
hemlängtan. Då gick jag och min kamrat ut på promenad, hemåt mot
Ängeltofta, men vi fick vända för vi började tänka på
kvällsmaten, som vi kom för sent till. Men vi fick ingen mat när
vi inte kom i tid. Det var både på gott och ont.
Inez Olofsson-Johansson, 90 år,
Ängelholm.
Som vaktmästare på KVS somrarna 1981 och 1982 fick jag träffa
många härliga åldringar. Den största glimten i ögat hade Pauli,
som hade drivit en dansbana i närheten. Starka minnen har jag
från Vejbyparkens biokvällar tillsammans med alla överförtjusta
barn från KVS.
Patrik Hiselius
Jag arbetade på KVS 1968-1975 och har många fina minnen från den
tiden. Ett är när Maria sa: ”Hurra! I dag är det busiga gänget
som jobbar!"
Katarina
Min far vistades här på
sanatoriet mellan september 1947 och december 1948; Sune
Carlsson från Västerdalarna, Håvberget, Lövsjöbruk. Han hade tbc
i mjukdelarna, höger fotled. Han var 13 år. Han berättar om den
”stränga” syster Inga och den vikarierande syster Maja, som tog
sig tid att spela luffarschack. Syster Inga gav honom en gång
ett uppdrag ner till byn och det fick han faktiskt två
nygräddade våfflor med lite strösocker på i belöning för!
Vid ett tillfälle hade Sune
magsjuka och en av biträdena kom med skopor och te. Han hade
aldrig druckit te och för säkerhets skull hällde en av
kompisarna ut det genom fönstret ner på det korta taket och
hängrännan!!! Han låg på 3:e våningen i en sal med 11-12 grabbar
i samma ålder.
En av pojkarna var Leif
Svenhard som var son till en pingstpastor i Stockholm, Leif blev
sedan kristen sångare med egna grammofonskivor.
Till historien hör att
skorporna åt Sune upp!Sommaren 1948 frågade en gång
syster Inga om Sune hade badat – i havet. Sune som inte hade
doppat sig sa lögnaktigt ja, men han hade bara solbadat!!!
Vistelsen här på KVK har
naturligtvis gett många minnen, efteråt minns man bara det
roliga.
Ingela Nordanås
(För Sune Carlsson)
Med lite otur hade jag kunna
bränna ner hela KVK julafton 1935. Förutom de långa bruna
strumporna fick vi grabbar två små celluloidfigurer, djur. När
vi kom tillbaka till salen på avdelning 3B utlyste jag en
tävling: Vem kunde hålla djuret närmast lågan på ljuset, som
brann på ett bord. Jag vann överlägset! Lyckligtvis tog gardinen
inte fyr. När syster Tyra kom tillbaka efter helgen blev det
räfst och rättarting.
Bertil Thell, Lund
Jag arbetade på KVS som
sjukvårdare sommaren 1969 och kom tillbaka sommaren 1970 som
sjukvårdare. I augusti samma år fick jag vikariera för Hasse "Kvinnaböske"
Andersson som fritidsledare, fram till hösten 1972. Jag kallades
för "Lelle" av barnen (lättare att uttala). Minnena är
naturligtvis många. Det största minnet är resan till Teneriffa
våren 1971. Efter många "om och men" blev resan till slut
verklighet. Lisbeth Järetorp, Lisbeth Roos, Tomas Billman och
Rolf Hedler var de 4 omsorgstagare, som fick göra denna resa.
Personal var särskollärare Ulf Johansson, sjuksköterska
Margareta Persson, sjukvårdsbiträde Britt Ivarsson, sjukvårdare
Sven Möller och undertecknad.
Jag arbetade dessutom på KVS somrarna 1973 och 1974, som
fritidsledare. Under hösten 1974 arbetade jag som
personalassistent. Gott kamratskap, många trevliga händelser och
bra samarbete mellan all personal (sjukvård, skola, terapi,
fritid, bandageverkstad) kännetecknade arbetet, vilket
gjorde att omsorgstagarna trivdes och utvecklades. Mina år på
KVS är de finaste åren i mitt liv!
Lennart "Lelle" Persson
Jag arbetade på KVS mellan 1979
- 1982. Först var jag lärarpraktikant i ett år hos Irene Krämer.
Sedan jobbade jag en sommar i fritidsverksamheten hos Mai Kurdve.
Och efter det jobbade jag ca 2 år på avdelning 5-6, hos barnen
och ungdomarna som bodde där.
Jag saknar tiden på "gamla" KVS. Det var roligt och omväxlande
och det var väldigt välorganiserat i alla avseenden och både
barn och personal trivdes. Mycket tråkigt att det inte fick
fortsätta!
Carina Berntsson
Min mor arbetade på KVS
1928-1935. Jag har hört mycket berättas om KVS. Bl.a. luciatåg,
maskerad, sångkör och många andra aktiviteter. Jag har även kort
från den tiden.
Gun Karlsson
Jag vikarierade som underläkare
sommaren 1974 på KVS. Då var de ordinarie läkarna: Dr Herrlin på
barnavdelningen och Dr Kurdve på långvårdsavdelningen. Jag var
hos barnen. Det var ett trevlig och omväxlande verksamhet. Man
hjälpte bland annat till med utprovning av hjälpmedel och mindre
ortopediska ingrepp. Månadslönen fick man i ett kuvert inne hos
intendenten Wall: hela 2376:- Det var mycket pengar för en
fattig student. Jag fick julkort av flera barn eller deras
anhöriga under en räcka år efteråt, vilket gladde mig mycket.
Björn Thorvinger
1944 stod jag på vinden i överläkarvillan och såg genom fönstret
mot havet hur ett flygplan med hackande motor började brinna och
störtade i Skälderviken. Väl att det inte störtade över
sjukhuset.
Maria Berglund
(dotter till Gösta Odelberg-Johnson)
En dag för 65 år sedan fick jag
domen att jag skulle åka till KVK-sanatoriet för vård av min
TBC. Vi samlades ihop med övriga barn från övre Norrland till
"södra" Sverige för att få vård.
Vad jag minns av min framkomst var att bli lämnad i ett rum med
utsikt mot grinden till "frihet", min följeslagare lämnade mig.
Jag vet att jag grät när den fasta punkten i mitt liv övergav
mig.
Jag var 4,5 år gammal och var här till dess jag fyllde 6 år. Då
fick jag åka hem till mitt hem i Piteå.
Sedan dess har jag aldrig varit sjuk. Det kanske inte var
så dumt ändå att bli "deporterad" hit ner.
Nu är jag 70 år och mår bra.
Hälsningar från en som var här.
Arnold från Piteå
Jag kom som 6-åring till KVK,
i slutet av 1920-talet och stannade i 9 månader. Jag hade
TBC i handen och opererades vid tre olika tillfällen.
Det var en lång tågresa från
Norrland till Vejbystrand. Det var väldigt festligt, när vi
anlände till KVK. Flaggan var hissad och man sjöng och
hälsade oss välkomna.
På mottagningen på sanatoriet fick vi första morgonen besök
av doktor Lindahl som, när han såg mig, utbrast:
- Oj, så här har vi den lilla lappflickan!
- Jag är ingen lappflicka, svarade jag. Vi har inga renar,
vi har kor!
Doktor Lindahl, som satt med
armbågarna vilande på bordet, skrattade hjärtligt åt mitt
svar.
När jag skulle opereras
försökte jag gömma mig för personalen. Jag hade opererats
två gånger i Kalix och jag var rädd för narkosen.
Sköterskorna hittade mig, men jag gjorde så våldsamt
motstånd att dom fick vara två sköterskor för att hålla mig.
Dom t.o.m. drog mig i håret. Detta talade jag om för doktor
Lindahl när han gick ronden dagen därpå. Då lovade han att
vara med nästa gång.
Under min nästa operation stod
doktor Lindahl, som då hade skägg, bakom min huvudgärd, lade
kinden mot min kind, och talade tyst till mig, tills jag
somnade.
När jag vaknat kom doktor
Lindahl på besök och sa:
- Stina, du somnade så lugnt och fint.
- Det var bara för att du ”skägga” mej, sa jag.
Det fanns fasta regler på KVK.
Bakom barnsjukhuset fanns det små rutor där man satte
grönsaksplantor och blommor. En dag hade jag brutit kvistar
för att sätta som skydd för nordanvinden. En sköterska såg
detta och jag bestraffades. Jag fick straffligga en hel dag.
Men det blev inte en hel dag, för doktor Lindahl kom på
besök och frågade:
- Men vad har Stina gjort?
- Plockat kvistar. Aldrig har jag hört hemma att man ej får
plocka kvistar , sa jag.
- Eftersom du är van att göra så skall du slippa
bestraffning, sa Dr Lindahl. Stig nu upp och klä på dig.
När jag var 14 år och skulle
konfirmeras berättade mamma för mig att doktor Lindahl velat
adoptera mig.
Stina Nilsson, 84 år.
Har du några
minnen från KVK får du gärna maila oss. Adressen är |
